Tectors af rättning. 8 maj 1876
Denna artickel är från Dagens Nyheter 1876
Ingen läsning för känsliga prsoner.
Läsningen är på gamelsvenska
Fyrahundra bönder voro uppbådade att bilda spetsgård. De flesta hade infunnit sig. Med hvilka känslor behöfver jag ej beskrifva.
Redan vid sextiden samlade sig åtskilliga nyfikna. Dessas antal var dock ej större än att det klockan sju, uppbådet inberäknadt, uppgick till endast mellan 7 å 800 personer.
Klockan en qvart öfver sex uppläses dödsdomen och spetsgården for-meras. Denna är omkring 150 alnar i längd men endast nära 50 i bredd. Marken är stenig och ofruktbar.
Sparsamt sticka grässtråen upp mellan stename, och sommartiden är den största prydnaden den torra »Kattfotsblomman». I fonden ligger Stenkumla kyrka och mot norr en liten talldunge.
För övrigt ligger slätten rundtomkring i skogsdungen ses vid pass 30 å 40 åkdon.
Fortsättning
Der qvinnorna stå vid hästarne. De gå ej fram att öfvervara det hemska skådespelet. Och vare det Gotlandsqvinnans heder!
En qvart före sju stannade droskan med dödsfången på denna sidan talldungen.
Tector är af medelhöjd, slank och spenslig, dragen åro magra, nära nog skarpa, men de uttrycka nästan barnslig enfald, om ej rent af idiotisk beskedlighet.
Han hjelpes ur droskan, och ledd af två personer stapplar han fram till och genom spetsgården. I dess midt har man beströdt en fläck med sandblandad sågspån och midt på denna fläck ligger stupstocken, der hans hufvud skall falla.
En qvart före sju stannade droskan med dödsfången på denna sidan talldungen.
Tector är af medelhöjd, slank och spenslig, dragen åro magra, nära nog skarpa, men de uttrycka nästan barnslig enfald, om ej rent af idiotisk beskedlighet.
Tector begär penna och papper och skrifver till fängelsedirektören, löjtnant Muhlenfels, och dennes familj. När han skrifvit färdigt brefvet faller pennan ur hans hand, han fattar åter den lilla bukett af blå och hvita hyacinter som den menniskoälskande direktören stuckit i hans hand vid affärden från fängelset.
Han hjelpes ur droskan, och ledd af två personer stapplar han fram till och genom spetsgården. I dess midt har man beströdt en fläck med sandblandad sågspån och midt på denna fläck ligger stupstocken, der hans hufvud skall falla.
Denna stupstock består af en ungefär 2 fots lång träbit, groft tillyxad i halfklotsform, men utan den sedvanliga urholkningen för halsen.
Med vacklande steg föres fången fram vidpass 50 alnar inom spetsgården, som ännu skilja honom från stupstocken. .
Fortsättning
Hvad läses i hans ansigte? Det vet ingen. Men gången och hela hans sätt antyder att döden redan med fast hand gripit om hans lifs hjertrötter.
--- Ja, finge vi stanna här. Men, o fasa, den höjes ånyo, färgad af rykande menniskoblod och faller åter. . . starka karlar dåna, unga gråta, alhmogemännen hålla för ögonen på sina qvinnliga slägtingar. . .
Utan ett ord af motsägelse, utan en rörelse af motstånd lägges den lifdömde på marken, konvulsiviskt knyta sig hans händer om den lilla buketten och halft medvetslöst smyger sig över hans läppar ett
»Herre anamma min ande». Bödeln
(Steinick från Wadstena)
smyger sig fram på fångens högra sida. Han är civilklädd och bär öfverrock. Den blanka bila han hittills dolt bakom ryggen glänser i solskenet, den faller
(Steinick från Wadstena)
smyger sig fram på fångens högra sida. Han är civilklädd och bär öfverrock. Den blanka bila han hittills dolt bakom ryggen glänser i solskenet, den faller
--- Ja, finge vi stanna här. Men, o fasa, den höjes ånyo, färgad af rykande menniskoblod och faller åter. . . starka karlar dåna, unga gråta, alhmogemännen hålla för ögonen på sina qvinnliga slägtingar. . .
nu må väl allt vara slut. . . Nej, ännu en gång lyftes den bloddrypande yxan och först nu rullar hufvudet från kroppen, och fångens mössa, som han behållit på hufvudet, kastas flere fot från stupstocken.
DagensNyheter
Om du är intresserad av brott och straff från förr i tiden skall du besöka denna site