Gamla ordspråk på D
Den enes död, den andres bröd
De gamla ha också varit barn.
Dagen kommer väl, om också inte tuppen gal.
De gamla ha almanackan i kroppen.
De gamla komedierna spelas ännu, fast på ett annat sätt.
De gamla skall man ära, de unga skall man lära.
De gamla till råd, de unga till dåd.
De sova icke alla, som snarka.
De stora känna varann.
De sämjas som hund och katt.
De vackraste äpplena bli först maskstungna.
De äro inte helgon alla, som gå i kyrkan.
De äro inte jungfrur alla, som bära kransar.
De äro inte jägare alla, som blåsa i horn.
De äro så sura, sa' räven om rönnbären.
De äro två alnar av ett stycke.
Delad glädje är dubbel glädje.
Den arbetet straffar, han lastar mästaren.
Den behöver skrika högt, som vill skrämma fan.
Den bästa osten blir mest eftersökt och snarast maskäten.
Den bästa vetenskapen är den,
som gör oss mer fromma än lärda.
Den börda som bäres av tvenne,
är ej hälften så tung.
Den dag som gången är, får du ej igen.
Den ena arbetar, den andra drar nyttan.
Den ena dagen är ej den andra lik.
Den ena har lyckan, den andra
Dagen kommer väl, om också inte tuppen gal.
De gamla ha almanackan i kroppen.
De gamla komedierna spelas ännu, fast på ett annat sätt.
De gamla skall man ära, de unga skall man lära.
De gamla till råd, de unga till dåd.
De sova icke alla, som snarka.
De stora känna varann.
De sämjas som hund och katt.
De vackraste äpplena bli först maskstungna.
De äro inte helgon alla, som gå i kyrkan.
De äro inte jungfrur alla, som bära kransar.
De äro inte jägare alla, som blåsa i horn.
De äro så sura, sa' räven om rönnbären.
De äro två alnar av ett stycke.
Delad glädje är dubbel glädje.
Den arbetet straffar, han lastar mästaren.
Den behöver skrika högt, som vill skrämma fan.
Den bästa osten blir mest eftersökt och snarast maskäten.
Den bästa vetenskapen är den,
som gör oss mer fromma än lärda.
Den börda som bäres av tvenne,
är ej hälften så tung.
Den dag som gången är, får du ej igen.
Den ena arbetar, den andra drar nyttan.
Den ena dagen är ej den andra lik.
Den ena har lyckan, den andra
kryckan.
Den girige får aldrig nog
Den förnöjsamme har alltid nog.
Den förste, den bäste.
Den geten som mest bräker, mjölkar minst.
Den giriges plåga är länge leva.
Den gnäller alltid, som hugg får.
Den god husfrid hava vill, han göre vad hustrun råder till.
Den gode herden klipper sina får, den elake slår dem.
Den gode herden lämnar sitt liv för fåren.
Den gren som bågnar är bättre, än den som brister.
Den gråter aldrig guld, som aldrig guld ägde.
Den gås som halsen är av, kacklar inte mer.
Den gör ont nog som inte gör gott.
Den har en kort fastlag, som skall betala sin skuld till påsk.
Den hulpen vill bli, han hjälpe sig själv.
Den hund man måste tvinga till skogs, biter inte många djur.
Den hund som mest skäller, bites minst.
Den hund som vill bita i var sten, skall ha goda tänder.
Den hönan som sitter närmast till tuppen, är alltid fetast.
Den illa gör, han illa far.
Den inte vill arbeta, får efter maten leta.
Den inte aktar sitt namn, älskar ej heller sin heder.
Den intet gott vill göra, har alltid någon ursäkt att föra.
Den intet vågar, han intet vinner.
Den kakan man vill ha till heders, bryter man ej.
Den kommer också fram, som oxarna driver.
Den förste, den bäste.
Den geten som mest bräker, mjölkar minst.
Den giriges plåga är länge leva.
Den gnäller alltid, som hugg får.
Den god husfrid hava vill, han göre vad hustrun råder till.
Den gode herden klipper sina får, den elake slår dem.
Den gode herden lämnar sitt liv för fåren.
Den gren som bågnar är bättre, än den som brister.
Den gråter aldrig guld, som aldrig guld ägde.
Den gås som halsen är av, kacklar inte mer.
Den gör ont nog som inte gör gott.
Den har en kort fastlag, som skall betala sin skuld till påsk.
Den hulpen vill bli, han hjälpe sig själv.
Den hund man måste tvinga till skogs, biter inte många djur.
Den hund som mest skäller, bites minst.
Den hund som vill bita i var sten, skall ha goda tänder.
Den hönan som sitter närmast till tuppen, är alltid fetast.
Den illa gör, han illa far.
Den inte kännes av sig själv, kännes av dem,
med vilka han umgås.
med vilka han umgås.
Den inte vet tiga, vet ej heller tala.
Den inte vill arbeta, får efter maten leta.
Den inte aktar sitt namn, älskar ej heller sin heder.
Den intet gott vill göra, har alltid någon ursäkt att föra.
Den intet vågar, han intet vinner.
Den kakan man vill ha till heders, bryter man ej.
Den kommer också fram, som oxarna driver.
Den råd lyder är vis ordspråk
Den kommer tids nog, som skall hängas vid ljus.
Den känner ej det söta, som aldrig smakat det sura.
Den lag stiftar, äger och lag tyda.
Den lata har alltid helgdag.
Den litet sår, han litet får.
Den man gärna umgås med, dens seder lär man.
Den med ett blir sedder, blir med tio tedder.
Den med ulven äter, får med ulven tjuta.
Den mer vill tära, än han kan nära, får armod till lön.
Den mycket kan göra, får mycket att röra.
Den mycket vill veta, får mycket arbeta.
Den många frukta, måste själv rädas för många.
Den måste bittida upp, som skall göra alla till lags.
Den nyckel som ständigt är i bruk, är alltid blank.
Den något gott har Lärt, blir mycket gott beskärt.
Den något lärt och något kan, han tar sig alltid fram.
Den något spar, han något har.
Den något vill lära, kommer till ära.
Den ordentlige betalaren är herre över andras pung.
Den passar, som ingen trumf har.
Den rike har många fränder.
Den rike är allestädes hemma.
Den rike äter vad han vill den fattige vad han har.
Den råd lyder är vis.
Den räddaste slår först.
Den sak söker, skall namn nämna.
Den känner ej det söta, som aldrig smakat det sura.
Den lag stiftar, äger och lag tyda.
Den lata har alltid helgdag.
Den litet sår, han litet får.
Den lyckan flyr, honom följer hon efter; den henne söker, för honom flyr hon undan.
Den lyckan råkar, blir sovande rik.
Den man gärna umgås med, dens seder lär man.
Den med ett blir sedder, blir med tio tedder.
Den med ulven äter, får med ulven tjuta.
Den mer vill tära, än han kan nära, får armod till lön.
Den mycket kan göra, får mycket att röra.
Den mycket vill veta, får mycket arbeta.
Den många frukta, måste själv rädas för många.
Den måste bittida upp, som skall göra alla till lags.
Den nyckel som ständigt är i bruk, är alltid blank.
Den något gott har Lärt, blir mycket gott beskärt.
Den något lärt och något kan, han tar sig alltid fram.
Den något spar, han något har.
Den något vill lära, kommer till ära.
Den ordentlige betalaren är herre över andras pung.
Den passar, som ingen trumf har.
Den rike har många fränder.
Den rike är allestädes hemma.
Den rike äter vad han vill den fattige vad han har.
Den råd lyder är vis.
Den räddaste slår först.
Den sak söker, skall namn nämna.