Jöran Nordberg 1677-1744
Jöran Nordberg
En intressant gubbe
ur svenska historien
ur svenska historien
Historien är beskriven
på gammel Svenska
Hans namn hör till dem som var kända långt utanför stadens gränser.
Jöran Nordberg (1677-1744) var
son till en enkel hökare i norra delen av S:ta Clara församling, där S:t Olofs kapell invigdes tre år efter hans födelse på platsen för nuvarande Adolf Fredriks kyrka.
Efter magistergrad och prästvigning kallades han till den svenska armén i Polen.
Efter magistergrad och prästvigning kallades han till den svenska armén i Polen.
Han tillvann sig Karl XII:s förtroende och blev pastor vid Livdrabantkåren.
Som många i kungens närmaste omgivning
togs han till fånga vid Poltava.
Han fick tillbringa sex år i fångenskap.
Under den tiden lyckades Nordberg bygga upp ett svenskt hov- och fältkonsistorium i Moskva,
som kom att utföra en märklig insats, när det gällde att samla de kringspridda fångarna kring evangelisk tro och svensk kyrkoordning.
Protokollen från konsistoriets sammanträden finns fortfarande bevarade.
Före sin utresa hade Nordberg trolovat sig med en ung flicka
från samma stadsdel, där han själv vuxit upp,
Regina Rehn.
När åren gick och det började bli mer och mer osäkert,om hon skulle få återse sin vän, tog hon det för en ung flicka märkliga steget att själv skriva till konungen.
Brevet kom verkligen i kungens hand.
Tydligen blev Karl XII rörd över detta bevis på trofast kärlek.
Efter hemkomsten gifte sig Nordberg med sin Regina och utnämndes till kyrkoherde i Klara,
det bästa kungen kunde finna åt honom.
I denna befattning var han den andre av stadens prästerskap och ryckte vid behov
in som vice preses i konsistoriet.
För eftervärlden är Nordberg mest ihågkommen som författare
Regina Rehn.
När åren gick och det började bli mer och mer osäkert,om hon skulle få återse sin vän, tog hon det för en ung flicka märkliga steget att själv skriva till konungen.
Brevet kom verkligen i kungens hand.
Tydligen blev Karl XII rörd över detta bevis på trofast kärlek.
Han ordnade så att hans drabantpredikant blev utväxlad
mot
“en rysk officer och tre ryska präster“.
“en rysk officer och tre ryska präster“.
Efter hemkomsten gifte sig Nordberg med sin Regina och utnämndes till kyrkoherde i Klara,
det bästa kungen kunde finna åt honom.
I denna befattning var han den andre av stadens prästerskap och ryckte vid behov
in som vice preses i konsistoriet.
För eftervärlden är Nordberg mest ihågkommen som författare
Han har bl a skrivit den av samlare eftersökta beskrivningen av sin församling
S:t. Cla-rae minne (1727) och den på offentligt uppdrag
utarbetade Konung CarlXII:s historia (1740),
S:t. Cla-rae minne (1727) och den på offentligt uppdrag
utarbetade Konung CarlXII:s historia (1740),
som översattes till både franska och tyska. Båda bokverken är rikt illustrerade.
Karl XII:s hovpredikant, biktfader och sedermera levnadstecknare
Fortsättning
Jöran Nordberg
berör också Psilanders strid i sitt stora verk "Konung Carl den XII:s historia".
berör också Psilanders strid i sitt stora verk "Konung Carl den XII:s historia".
Här är det ett utmärkt tillfälle läsa
lite historia på gammelsvenska
Under sådana Hans Majt:s marcher i Pohlen, föreföll äfwen en merkwärdig händel til siös / och det just i dessa samma dagar, som derföre gifwer oss anledning til fölljande berättelse.
De Engelske hade begynt at utan åtskilnad bringa op Swenska handelskepp,
hwilket gaf en eftertancka, som wille de aldeles tränga dem utur siöen,
och draga all förtiensten till sig allena. Konl. Regeringen i Stockholm fann altså nödigt,
at efter förra wanligheten förordna ett Örlogskepp til de Swenska Fransk- och Spanie-fahrarnas Convoj.
Capitein Gustaf von Psilander gick in Julio till segels med Skeppet Öland
När han med Swenska Köpmansflottan war 8 mihl när in til Engelska wallen,
blef han eftersatt af 8 Engelska Kreutzare under Schoutbynachten William Weston,
hwilken sände de bäst seglande förut, och lät skiuta skarpt.
Psilander lät sin Lieutenant gå med en Chaloup mot det främsta Engelska / och frågade hwad sådant betydde?
Engelske Capitein frågade igen:
Om han icke såge Drottningens flagga?
Lieutenanten frågade tilbaka:
Om han icke såge Konungens i Swerie flagga?
Capitein sade, jo ;men det Swenska Skeppet borde stryka wimpel och märse-seglet,
och således fullgiöra sin skyldighet
för Drottningen i England :
Lieutenanten sade sig ei wetta af sådan skyldighet, och trodde ei eller at någon hade derom befallning.
Der med lade sig de Engelska skeppen in til det Swenska,
och gaf thn (?) öfwersta laget: Psilander skänckte dem det öfwersta och nedersta laget igen,
samt med Mousquterie; medan det Swenska skeppet kastade sitt märse-segel på stång,
til at intaga Lieutenanten med Chaloupen, kom ett Engelskt långs Styrbords sidan och gaf det andra laget; men Psilander möte det igen med öfra och nedra laget / at det mäste drifwa af.
I medelertid kommo de öfriga Engelska, och gofwo hwart efter annat sina lag, af hwilka det Swenska blef så redlöst skutet, at det kunde hwarken lowa eller dreja,
I medelertid kommo de öfriga Engelska, och gofwo hwart efter annat sina lag, af hwilka det Swenska blef så redlöst skutet, at det kunde hwarken lowa eller dreja,
utan låg som ett Blockhus emellan dem, och i 9 glas,
från kl. 12 til kl. 5 eftermiddagen
förswarade sig så manligen, at de Engelske icke torde det ankomma.
Omsider, sedan alle Master, tackel och tyg woro sönderskutne, och skeppet på några ställen i watngången genomboradt, manskapet jemwäl i de tilstånd, at Canonerne ei mer kunde brukas,
lät Psilander blåsa flaggan, och blef så i en chaloup hämtad til Schoutbynachten,
som honom höfligen emottog och fägnade; begärde hans skrifteliga ordres, och lät ett Engelskt skepp släpa det Swenska, som war redlöst, til hamnen Noor.
Fortsättning
På Swenska sidan woro 16 man döde, och 37 Officerare och gemene blesserade;
men på den Engelska mycket flere; hwilket dem högeligen förtrutit.
Alle berömde så det Swenska folcket i gemen, som i synnerhet Capiteinens bravoure,
at han med 1 Skepp så länge förswarat sig emot 8, och i sin Konungs rätt och höghet
så tappert förfäcktat:
Men vid Engelska Hofwet war man ei aldeles tilfreds ;
omsider efter några månaders förlopp, blefwo de wid detta tillfället upbrackta
skeppen lösgifna, med frihet at segla hwart på sin ort.
och utan upsåt til at skada. Ändteligen afhandlades saken emellan Swenska Ministern Lejoncrona
och den Engelska Robinson, at ingen widare oreda deraf fölgde.
men på den Engelska mycket flere; hwilket dem högeligen förtrutit.
Alle berömde så det Swenska folcket i gemen, som i synnerhet Capiteinens bravoure,
at han med 1 Skepp så länge förswarat sig emot 8, och i sin Konungs rätt och höghet
så tappert förfäcktat:
Men vid Engelska Hofwet war man ei aldeles tilfreds ;
omsider efter några månaders förlopp, blefwo de wid detta tillfället upbrackta
skeppen lösgifna, med frihet at segla hwart på sin ort.
Örlogsskeppet wardt förrbättradt ;
men när det skulle segla till Swerje, strandade det vid Scagern;
Canonerne och det mästa godset blef bärgadt.
Engelske Ministern Robinson ingaf på Drottningens befallning en skrift / deruti Hennes åstundan betygades, at underhålla den gamla förtroligheten bägge Riken emellan, men begärdes straff på
men när det skulle segla till Swerje, strandade det vid Scagern;
Canonerne och det mästa godset blef bärgadt.
Engelske Ministern Robinson ingaf på Drottningens befallning en skrift / deruti Hennes åstundan betygades, at underhålla den gamla förtroligheten bägge Riken emellan, men begärdes straff på
Psilander ;
Saken remitterades til Konungen,
som lät äfwen förklara sin åstundan, at hålla den gamla wänskapen emellan bägge riken ; men hade derhos det förtroendet ; at Drottningen ei skulle lemna ostraffadt det
fientliga anfall som Engelska flottan gjordt på det Swenska Skeppet ;ty sådant wore ei allenast emot den gamla wänskapen, utan emot alt folcks rätt,som gifwer allom lof at segla i Stora hafwet, allenast det sker fredssamligen
Saken remitterades til Konungen,
som lät äfwen förklara sin åstundan, at hålla den gamla wänskapen emellan bägge riken ; men hade derhos det förtroendet ; at Drottningen ei skulle lemna ostraffadt det
fientliga anfall som Engelska flottan gjordt på det Swenska Skeppet ;ty sådant wore ei allenast emot den gamla wänskapen, utan emot alt folcks rätt,som gifwer allom lof at segla i Stora hafwet, allenast det sker fredssamligen
och utan upsåt til at skada. Ändteligen afhandlades saken emellan Swenska Ministern Lejoncrona
och den Engelska Robinson, at ingen widare oreda deraf fölgde.