Högertrafik nej-tack 1955
HÖGERTRAFIK
FOLKOMRÖSTNING
Den 16 oktober ägde den andra rådgivande folkomröstningen
i vårt land rum. Frågan gällde huruvida Sverige borde övergå till högertrafik eller inte.
Riksdagen anslog 3,6 miljoner till kostnaderna, varav l miljon vardera till de propagandakommittéer, som tillsatts för att sköta valrörelsen.
Ja-röster betydde högertrafik och Nej-röster vänstertrafik.
Propagandan kom tämligen snart att spåra ur. Högersidan sökte i det längsta hålla argumentationen på ett sakligt plan, medan vänstersidan appellerade till folkets sparsamhet och bekvämlighet.
Deltagandet i omröstningen stannade vid 53 % av de röstberättigade. Detta innebar 2 % lägre deltagande än i 1922 års förbudsomröstning och cirka 25 % mindre än det normala vid vanliga val.
Nej-rösterna uppnådde en förkrossande majoritet
med drygt 80 %.
Ungdomen, som förmodades vara positivt inställd till en reform, uteblev till stor del och Nej-rösterna övervägde kraftigt utom i de bilrika storstäderna.
Ungdomen, som förmodades vara positivt inställd till en reform, uteblev till stor del och Nej-rösterna övervägde kraftigt utom i de bilrika storstäderna.
Sammanfattningsvis kan sägas att frågan var olyckligt vald som objekt för en folkomröstning. Spörsmålets tekniska natur var sådan, att endast få av medborgarna hade möjlighet att sätta sig in i detsamma.
Vidare gjorde det relativt låga deltagandet, att tvivel kunde resas om värt folk verkligen var moget för ett utvidgat folkomröstningsinstitut.
Omröstningen kan karaktäriseras som ett prov utan värde. Regeringen lät med anledning av resultatet frågan om en omläggning falla.