Värmlänska Ordstäv 

Jag märker det dryper, sa käringen, mjölkade tjurn

Nu börjar det att djävlars, sa bonden, då rocken fastnade i dörrlåset, då han skulle gå till skrift.

Det var mol dagen , sa Hyviken.
(ljusa dagen)

Nu far de med mig, sa Adlerberg, ock efter kommer de med Brita.
( I dag min tur, i morgon din)

En skall alla den vägen fara, mente Mattes-Bolla(n), såg likfärden.

Det finns väl igän, sa bonden, när han sket i höet.

Det tål att fresta alla slag, sa torpkäringen, kastade ungen i golvet.

Gud förskone oss, sa Jöss-Lisa.

Du skulle ha kommit först i julen, då jag hade något att bjuda på, sa käringen, fick främmande om juldagen

Nu förstår jag schäsen, sa fan, åkte på välten.

Nu är det gjort, sa den som försvor sig

God-natt, sa fan, stöp i vattsån.

Är det grannlagt? sa stor-BolIa.
(noga)

Hit med skiten! sa prästen om barnet.

Det bor fan i gräset, sa käringen, satte sig i nässelhögen.

Välkommen i det gröna, sa fan, satte mor sin i nässelhögen,

I fall Gud skulle dö, sa käringen,

Får den gå, som inte vill vara inne? sa Ulvgossen ock då sket han.
(Den elakaste tiggare ock fant som strövat i Fryksdalen; sages ha fått ett ömkligt slut, när han hos en bonde gjorde sitt tarv i en sjudande beekpanna ock därvid illa brändes)

Gå din väg, sa käringen till spöket.

Det går som eld ock fett, sa Föra-Jon, då Karin bakade.

Det går, som det skulle vara smort med ister, sa Korporals-Ola-gubben, då han körde bräder.
(Skall i yngre dar ha haft ovanliga kroppskrafter ock varit en skräck för skojare, sedan han en gång grundligt genompryglat några sådana med sin slaga.)

Det var hemskt, sa Rydingen, när hönsen sparkade ikull honom i ärtåkern.

Häj viseh! sa Johans-Pär, körde järnstörn genom fönsterrutan.

Hit hörer höken, sa Pälle på tegen, när han tog hönan på svinhustaket.

Tack för i fjol, sa tiggarn, kom igän samma dag.

Kors i Kristinehamn! sa käringen, vaknade i Karlstad.

Alla moner jälper, sa myggan, pissade i havet.

Jämnt skägg, sa barberarn,rakade kattan i arshålet.

Bet är jämt (=alldeles) som smult, sa rättar-Pär, åt päron.

Det jänkar ock totar2, sa Saxen.
(Synonym till jänkar = går så smått )

Det jänkar ock slänger, sa bonden, körde av sig benet.

Det var Hoffmans droppar till karl, sa Pär Finson.

Klent till karl, som inte har ett handtag till näsa, saTäpp-Erik.

Det var knepet att bli salig, sa käringen, gick fram3 två gånger4.
(Nämligen till nattvarden)

Då det kommer, kommer allt på en gång, sa skräddarn, fick byxorna om julkvällen.

Min vän, min vän, du kommer aldrig igän, sa käringen, stod på sin gubbes grav ock grät.

Kärleksslag dödar ingen, sa gubben, slog käringen i huvudet med skohammaren.

Kör, tyckte gubben, ock så körde han.






Sida 10 av 19
Anpassa

Google Analytics

Google Analytics är en tjänst som används på vår webbplats som spårar, rapporterar trafik och mäter hur användare interagerar med vårt webbplatsinnehåll för att vi ska kunna förbättra den och ge bättre tjänster.

Facebook

Vår webbplats tillåter dig att gilla eller dela dess innehåll på Facebook sociala nätverk. Genom att aktivera och använda den godkänner du Facebooks sekretesspolicy: https://www.facebook.com/policy/cookies/

YouTube

Integrerade videor som tillhandahålls av YouTube används på vår webbplats. Genom att acceptera att titta på dem godkänner du Googles sekretesspolicy: https://policies.google.com/privacy

Vimeo

Integrerade videor som tillhandahålls av Vimeo används på vår webbplats. Genom att acceptera att titta på dem godkänner du Vimeos sekretesspolicy: https://vimeo.com/privacy

Twitter

Integrerade tweets och delningstjänster på Twitter används på vår webbplats. Genom att acceptera och använda dessa samtycker du till Twitter integritetspolicy: https://help.twitter.com/sv/rules-and-policies/twitter-cookies

Google Ad

Vår webbplats använder Google-annonser för att visa annonseringsinnehåll. Genom att acceptera det godkänner du Googles sekretesspolicy: https://policies.google.com/technologies/ads?hl=sv