Gamla ordspråk på D
Den som bär eld i barmen, bränner sig
Den skatter samlar, samlar sig sorger.
Den smak kärlet en gång fått, behåller det gärna.
Den som aldrig gjort illa, gör sällan väl.
Den som aldrig gör väl, har intet gott att vänta.
Den som artar till nässlan, bränner tidigt.
Den som betalar sin skuld, förbättrar sitt gods.
Den som bitit huvudet av skammen, skäms inte mer.
Den som blyges att fråga, skämmes vid att lära.
får många byggmästare.
Den som bygger sitt hus med andras skada,
samlar sten till sin grav.
Den som bär eld i barmen, bränner sig.
Den som börjar med mycket, slutar oftast med ingenting.
Den som ej gråter sin vän varm,
får visserligen sörja honom kall.
Den som ej går framåt, går tillbaka.
Den som ej har mer än ett öga, är rädd om det.
Den som ej har sporrar, han rider med spö.
Den som ej kan bedja, han fare till sjös.
Den som ej lyder mor, får lyda styvmor.
Den som ej ser upp med ögonen, får se upp med pungen.
Den som ej står till att råda, står ej heller till att hjälpa.
Den som ej tager vara på styvern, får ingen daler.
Den som ej unnar sig själv gott, unnar heller ingen annan.
Den som ej vill lyda far och mor, får lyda trumman.
Den som far skyldig bort, kommer och skyldig åter
Den som flyger för nära solen, sveder vingarna.
Den som går i borgen, går i sorgen
Den som följer hopen, har många stallbröder.
Den som försmår det lilla, får intet af det stora.
Den som först kommer till kvarnen, får först mala.
Den som försummar tiden, blir försummad af tiden.
Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.
Den som ger av givet, ler Gud åt.
Den som ger silver och guld. honom bliver kvinnan huld.
Den som ger tills han tigger, bör ha stryk tills han ligger.
Den som gärna vill röra i andras grytor,
sveder ofta sin egen gråt.
Den som gärna vill slåss, får alltid något att plåstra.
Den som gräver grop åt andra, faller själv däruti.
får en sönderslagen panna.
Den som går i borgen, går i sorgen.
Den som går långsamt, går säkert.
måste ofta lida vad honom icke behagar.
Den som gör sig själv till får, bliver av vargar uppäten.
Den som har biskopen till morbror, kommer lätt
fram i världen.
Den som har en stor mun, bör ha en stark rygg.
Den som har en styvmor har också en styffar.
Den som har en vacker syster, får nog en svåger.
Den som har korset i handen, signar sig först själv
Det vill många möss till att binda en katt
Det rinner mycket vatten, medan mjölnaren sover.
Det roliga varar sällan länge.
Det skall vara en dristig mus, som vågar göra bo ' kattens öra.
Det skedde i grevens tid.
Det sker intet nytt under solen.
Det smakar ändå fågel, sa' käringen, kokade käppen som kråkan suttit på.
Det som ej är synvärt, är ej heller pengar värt.
Det som gömmes i snö, kommer upp i tö.
Det som kommer ifrån hjärtat, går ock till hjärtat.
Det som med våld fås, med våld förgås.
Det som två veta, kommer snart till den tredje.
Det spörjes väl i bygden, hurudant folket är till dygden.
Det starkaste trädet växer långsammast.
Det svärdet som biter skarpast, är böjligast.
Det sägs efter sägen och ljugs efter lögn.
Det sämsta hjulet på vagnen skriker mest.
Det söta har ofta en sur eftersmak.
Det tar väl en gång slut, sade fan om böndagen.
Det träd som ofta flyttas, fattar ej rot.
Det var numro ett, sa' fan, kasta' länsman över gärdesgården.
Det vill allt mer till plogen än vissla, och mer till dans än ett par näverskor.
Det vill många möss till att binda en katt.
Det vållar inte en att två träta.
Det är don efter person.
Det är dåligt att drunkna på torra landet.
Det är en hårdtuggad spis, att få äta upp sina egna ord.