Drottning Kristina tog ett bad 14 maj 1652
Drottning Kristinas malör.
Den 14 maj 1652
- så informeras översten Christoffer Ekeblad av sin i huvudstaden sig då uppehållande son rörande livet vid den unga drottningens hov.
Tidigt på morgonen kl. 4 begav sig Hennes Majestät
ut till Skeppsholmen för att bese skeppsflottan; den henne åtföljande sviten bestod av amiralerna Herman Fleming och Gustaf Wrangel, generalen Wachtmeister samt hovstallmästaren Steinberg.
ut till Skeppsholmen för att bese skeppsflottan; den henne åtföljande sviten bestod av amiralerna Herman Fleming och Gustaf Wrangel, generalen Wachtmeister samt hovstallmästaren Steinberg.
Då drottningen, vid handen förd av Fleming, på skeppsbron nalkades ett fartyg för att taga detta i närmare ögonasikte bar det sig ej bättre än att amiralen råkade stiga på en lös plankända med den påföljd att denna gav efter och han störtade i vattnet, dragande sitt höga sällskap med sig i det våta. Djupet var här betydligt och drottningen hade så när gått till botten.
Såvida icke Wachtmeister i sista stund lyckats få ett säkert grepp i den bit av majestätets kjortel, som ännu befann sig ovan vattnet, och bogserat henne i säkerhet på land i vilken lovvärda förrättning han i ej ringa grad hindrades av den än djupare i vattnet nedsjunkne Flemings krampaktiga grepp om den kungliga kjortelen.
På så sätt blev även ciceronen räddad, ehuru han. som brevskrivaren säger,
På så sätt blev även ciceronen räddad, ehuru han. som brevskrivaren säger,
men drottningen icke så mycket, efter hon snarare där ut kom med huvudet".
När så Hennes Majestät väl kommit hem igen och skiftat kläder
skämtade hon bara över detta olyckstillbud yttrande,
att “det vore henne till en stor fördel, att hon var van att dricka vatten”(förty hon dricker aldrig annat än vatten),
Oansett det var något salt och beckigt men Fleming, sade hon som var allena van att dricka öl och vin, han var där värre an.
Då det som en löpeld spritt sig i staden
Då det som en löpeld spritt sig i staden
att drottningen i själva verket
drunknat invid Skeppsholmen,
nödgades hon för vederläggande av detta rykte senare på dagen stiga till häst och rida runt litet varstädes för att i sådant hänseende lugna sitt trogna folk. Om hon någon gång återvände för att ytterligare
drunknat invid Skeppsholmen,
nödgades hon för vederläggande av detta rykte senare på dagen stiga till häst och rida runt litet varstädes för att i sådant hänseende lugna sitt trogna folk. Om hon någon gång återvände för att ytterligare
beskåda skeppen är ej bekant.