Titus Lucretius Carius
Titus Lucretius Carius
Latinpoet och filosof. 100 f.Kr
Han är känd för sina långa dikter på olika typer av saker,största bevarade är uttalande av den fysiska teorin om Epikuros.
I det Lucretius etablerade de viktigaste principerna för atomism och vederlagt de rivaliserande teorier Heracleitus, Empedokles
och Anaxagoras, visade den atomära strukturen och dödlighet i själen, beskrev mekanik sinnesintryck,
tanke och vissa kroppsfunktioner, och beskrev skapandet som arbetar i världen
och de himlakroppar och utvecklingen av livet och
det mänskliga samhället.
Han är känd för sina långa dikter på olika typer av saker,största bevarade är uttalande av den fysiska teorin om Epikuros.
I det Lucretius etablerade de viktigaste principerna för atomism och vederlagt de rivaliserande teorier Heracleitus, Empedokles
och Anaxagoras, visade den atomära strukturen och dödlighet i själen, beskrev mekanik sinnesintryck,
tanke och vissa kroppsfunktioner, och beskrev skapandet som arbetar i världen
och de himlakroppar och utvecklingen av livet och
det mänskliga samhället.
Tu vero dubitabis et indignabere obire,
mortua cui vita est prope iam vivo atque videnti?
Qui somno partem majorem conteris aevi?
Et vigilans stertis, nec somnia cernere cessas,
sollicitamque geris cassa formidine mentem?
Du som lever nästan under dödens villkor och
med döden inför ögonen?
Du som fördriver största delen av ditt liv med sömn?
Du som snarkar när du är vaken,
som ser drömmar när du sover?
Du som bär ditt sinne trasat av ständig fruktan?
non quia vexari quemquam est jucunda voluptas,
sed quibus ipse malis careas, quia cernere suave est.
Suave etiam belli
certamina magna tueri per campos instructa,
tua sine parte pericli; sed nil dulcius est bene
quam munita tenere edita
doctrina sapientium templa serena, despicere unde queas alios
passimque videre errare, atque viam palantes quaererenvitae.
över vågorna,från land iakttaga en annans svåra kamp.
Inte därför att en annans nöd är en skön njutning,
utan därför att det är ljuvligt att se vilka onda ting
man själv undgår.
Det är också skönt att utan egen del i faran iakttaga striderna
i ett krig, rasande över ett stort fält.
Men skönast är att vara väl förskansad på höga platser,
försvarade av de vises tankar, på dessa upphöjda utsiktsplatser,
varifrån man kan se de övriga människorna irra omkring
sökande på måfå efter livets väg.
mortua cui vita est prope iam vivo atque videnti?
Qui somno partem majorem conteris aevi?
Et vigilans stertis, nec somnia cernere cessas,
sollicitamque geris cassa formidine mentem?
Kan du verkligen tveka att dö, eller vara ovillig?
Du som lever nästan under dödens villkor och
med döden inför ögonen?
Du som fördriver största delen av ditt liv med sömn?
Du som snarkar när du är vaken,
som ser drömmar när du sover?
Du som bär ditt sinne trasat av ständig fruktan?
Suave, mari magno turbentibus aequora ventis,
e terra magnum alterius spectare laborera:non quia vexari quemquam est jucunda voluptas,
sed quibus ipse malis careas, quia cernere suave est.
Suave etiam belli
certamina magna tueri per campos instructa,
tua sine parte pericli; sed nil dulcius est bene
quam munita tenere edita
doctrina sapientium templa serena, despicere unde queas alios
passimque videre errare, atque viam palantes quaererenvitae.
Det är skönt att, när havet är vilt och stormarna rasar
över vågorna,från land iakttaga en annans svåra kamp.
Inte därför att en annans nöd är en skön njutning,
utan därför att det är ljuvligt att se vilka onda ting
man själv undgår.
Det är också skönt att utan egen del i faran iakttaga striderna
i ett krig, rasande över ett stort fält.
Men skönast är att vara väl förskansad på höga platser,
försvarade av de vises tankar, på dessa upphöjda utsiktsplatser,
varifrån man kan se de övriga människorna irra omkring
sökande på måfå efter livets väg.
Quae mala nos subigit vitae tanta cupido?
mors aeterna tamen nihilominus illa manebit.
Alltså, lev så många århundraden du vill,
den eviga döden väntar i alla fall ut dig.
Haec Venus est nobis, hinc autem est nomen Amoris:
hinc illae primum Veneris dulcedinis in cor
stillavit gutta, et successit frigida cura.
Sådan är Venus mot oss och sådan är namnet Amors innebörd.
Hon gjuter först en droppe av sin ljuvhet i våra hjärtan, därpå
följer den kalla oron.
Affigant avide corpus, iunguntque salivas
oris, et inspirant pressantes dentibus ora:
nequiquam, quoniam nihil inde abradere possunt,
nec penetrare, et abire in corpus corpore toto.
De älskande omfamna varandra häftigt, blandar munnens
saliv och andedräkt och biter varandras läppar. Förgäves,
ty intet kan avlägsnas från den andres kropp,
ej heller kan kroppen helt tränga in i den andres.
Tandem ubi se erupit nervis conjecta cupido,
parva fit ardoris violenti pausa parumper.
Inde redit rabies eadem, et furor ille revisit,
cum sibi, quid cupiant ipsi, contingere quaerunt.
Sedan efter utlösningen bryts begärets våldsamma hetta
av en kort paus.
Sedan kommer samma raseri och samma vansinniga begär
åter, då de söker nå det, som de själva önskar
Nec sibi enim quisquam tum se vitamque requirit,
cum pariter mens et corpus sopita quiescunt.
Vem vill då ha sig själv eller sitt liv tillbaka,
när både själen och kroppen vilar i evig sömn
Vilken hemsk drift att leva håller oss inte under oket?
Proinde licet quot vis vivendo condere saecla:
mors aeterna tamen nihilominus illa manebit.
Alltså, lev så många århundraden du vill,
den eviga döden väntar i alla fall ut dig.
Haec Venus est nobis, hinc autem est nomen Amoris:
hinc illae primum Veneris dulcedinis in cor
stillavit gutta, et successit frigida cura.
Sådan är Venus mot oss och sådan är namnet Amors innebörd.
Hon gjuter först en droppe av sin ljuvhet i våra hjärtan, därpå
följer den kalla oron.
Affigant avide corpus, iunguntque salivas
oris, et inspirant pressantes dentibus ora:
nequiquam, quoniam nihil inde abradere possunt,
nec penetrare, et abire in corpus corpore toto.
De älskande omfamna varandra häftigt, blandar munnens
saliv och andedräkt och biter varandras läppar. Förgäves,
ty intet kan avlägsnas från den andres kropp,
ej heller kan kroppen helt tränga in i den andres.
Tandem ubi se erupit nervis conjecta cupido,
parva fit ardoris violenti pausa parumper.
Inde redit rabies eadem, et furor ille revisit,
cum sibi, quid cupiant ipsi, contingere quaerunt.
Sedan efter utlösningen bryts begärets våldsamma hetta
av en kort paus.
Sedan kommer samma raseri och samma vansinniga begär
åter, då de söker nå det, som de själva önskar
Nec sibi enim quisquam tum se vitamque requirit,
cum pariter mens et corpus sopita quiescunt.
Vem vill då ha sig själv eller sitt liv tillbaka,
när både själen och kroppen vilar i evig sömn